Transponerande instrument: tabell, förklaring och hur du skriver om noter rätt

När en klarinett i B spelar ett noterat C hörs ett B. Det är inget fel utan avsiktligt: klarinetten är ett transponerande instrument – den klingar annorlunda än den är noterad. Här hittar du alla vanliga transponerande instrument i en tabell, får veta varför de finns och hur du skriver om en stämma rätt.

Tabell: transponerande instrument

Kolumnen ”Klingande → stämma” behöver du för att notera en C-stämma (till exempel ur partituret eller från pianot) för instrumentet; ”Stämma → klingande” är vägen tillbaka. Intervallen heter likadant som i neumascan.

* En stor nona är en oktav plus en stor sekund. I neumascan finns tenorsaxofon, basklarinett, barytonsaxofon och tenorhorn/baryton i G-klav i instrumentlistan under ”Transponera” – de flyttas hela intervallet, oktaven inräknad.

Ladda ner transponeringstabellen som PDF – en A4-sida med den här tabellen och tabellerna för tonarter och notnamn längre ner, att skriva ut eller ha på notstället.

Inte transponerande är bland andra flöjt, oboe, fagott, violin, viola, violoncell, piano, harpa och pukor – och i orkestern även trombon och tuba: de klingar som de är noterade. I blåsorkestrar och brassband finns dock trombon-, baryton- och tubastämmor också transponerade i B eller Ess i G-klav.

Vad betyder ”i B” och ”klingande”?

Ett instruments stämning – ”i B”, ”i Ess”, ”i F” – är tonen som klingar när musikern läser ett C och tar greppet för det. En klarinett i B spelar ett noterat C och klingar B; en klarinett i A spelar C och klingar A. Om instrumentet klingar högre eller lägre avslöjar inte namnet – det står i tabellen.

Klingande noterat (även C-stämma, på engelska ”concert pitch”) betyder: nedskrivet så som det faktiskt klingar – som för piano, fiol eller flöjt. Partitur står ofta klingande, de enskilda stämmorna för transponerande instrument nästan aldrig.

Se upp med notnamnen: på svenska heter tonen ”B” det som på engelska heter ”B♭”, och engelskans ”B” är vårt ”H” – precis som på tyska. En ”B♭ clarinet” är alltså vår klarinett i B, och en ”E♭ alto sax” vår altsaxofon i Ess.

Varför finns det transponerande instrument?

• Samma grepp, samma noter: Saxofoner och klarinetter finns i många storlekar. Eftersom varje storlek noteras transponerande hör alltid samma grepp till en noterad ton – den som byter från alt- till tenorsaxofon behöver inte lära sig läsa på nytt.
• Historia: Naturhorn och naturtrumpeter hade inga ventiler och kunde bara spela naturtonerna. För varje tonart satte man på en annan stämbåge – noterna skrevs ändå i C, och stämbågen bestämde hur det klingade. Därifrån kommer ”valthorn i F” och ”trumpet i B”.
• Läsbarhet: Piccolaflöjt, gitarr och kontrabas klingar en oktav högre respektive lägre än de är noterade – annars skulle deras noter stå långt över eller under notsystemet, med många hjälplinjer.

Så skriver du om en stämma

1. Slå upp intervallet: I tabellen ovan står hur mycket du ska flytta – för en klarinett i B från klingande en stor sekund uppåt.
2. Flytta förtecknen: Tonarten flyttas lika mycket. Som tumregel får instrument i B två kors mer (eller två b mindre), instrument i Ess tre kors mer och instrument i F ett kors mer – se tabellen nedan.
3. Flytta varje not och anpassa de tillfälliga förtecknen: ett klingande Ess blir F för B-klarinetten, ett klingande H blir Ciss.
4. Kontrollera omfånget: Hamnar en not under instrumentets lägsta ton, lägg stället en oktav högre – eller spela det på ett annat instrument i samma familj.

Tillbaka till klingande går det på samma sätt åt andra hållet: en trumpetstämma i B flyttas en stor sekund nedåt, en altsaxofonstämma en stor sext nedåt och en valthornsstämma i F en ren kvint nedåt.

Tabell: tonarter för instrument i B, Ess och F

Tabell: notnamn från klingande till B, Ess och F

Kolumnen Ess fungerar också som transponeringstabell för altsaxofon: leta upp den klingande tonen och läs av tonen som altsaxofonen spelar.

För att öva inför julen: bland noter till julsånger finns 12 upphovsrättsfria julsånger, direkt i ditt instruments tonart – för trumpet, klarinett, saxofon, valthorn och trombon, även som PDF.

Snabbare: fotografera stämman och låt den transponeras

Att skriva om för hand tar tid – och ett glömt förtecken märks först på repetitionen. Med neumascan går det så här:

1. Fotografera den tryckta stämman eller ladda upp den som PDF.
2. Välj ditt instrument i listan under ”Transponera” – klarinett, trumpet, saxofon, valthorn med flera – eller valfritt intervall.
3. Lyssna för att kontrollera: den transponerade stämman klingar i webbläsaren, och tonen som spelas markeras.
4. Ladda ner den som PDF för utskrift – eller som MusicXML och MIDI.

Förtecken, tillfälliga förtecken och notvärden sätter neumascan själv. Det läser tryckta enskilda stämmor, i beta även piano, kör och partitur; handskrift ännu inte. För vem det lönar sig står i Vem passar neumascan för?, och själva verktyget hittar du under Transponera noter.